Bedömning av det kulturhistoriska värdet av den analoga bevarandeformen
Välkommen att lära dig hur du bedömer det kulturhistoriska värdet av handlingar som ska arkiveras. Guiden är baserad på Riksarkivets kriterier för det kulturhistoriska värdet av den analoga bevarandeformen. I guiden används förkortningen kulturhistoriskt värde för det kulturhistoriska värdet av den analoga bevarandeformen.
Vad lär du dig? Du kommer att lära dig att bedöma det kulturhistoriska värdet av de analoga handlingar som ska arkiveras och att avgöra vilka handlingar som ska arkiveras i analog form även efter digitaliseringen.
Vem är guiden avsedd för? Handboken är avsedd för aktörer som omfattas av arkivlagen (831/1994) och som bedömer det kulturhistoriska värdet av analoga handlingar som de innehar.
Vad innehåller guiden? I guiden hittar du information om grunderna, kriterierna och arbetsfaserna för bedömningen av det kulturhistoriska värdet samt exempel och praktiska övningar.
Vad bör du veta innan du läser guiden?
Du känner till de grundläggande begreppen och verksamhetsmiljön för arkivering, bevarandeanalys och gallring.
(nuolilaatikko) Du känner Riksarkivets allmänna beslut (KA/15927/28.02.01/2023) om bevarandeformen, som fastställer kriterierna för kulturhistoriskt värde och deras tillämpning samt det ansvar som är förknippat med uppgiften.
(nuolilaatikko) Du känner till kriterierna för att bedöma det kulturhistoriska värdet.
BEKANTA DIG MED DESSA |
Vad betyder det kulturhistoriska värdet av en analog handling?
Det kulturhistoriska värdet av en analog handling består av dess immateriella och/eller materiella egenskaper. Bedömningen av det kulturhistoriska värdet är viktig när målet är att material som bestämts att ska arkiveras i regel ska arkiveras uteslutande i digital form. Då digitaliseras även analoga handlingar för arkivering.
Enligt Riksarkivets kravspecifikationer är en handling som producerats genom digitalisering utifrån en analog handling med samma innehåll som den analoga handlingen inte en kopia av den ursprungliga handlingen, utan ett av uttrycken av samma handling. Efter digitaliseringen kan den analoga handlingen vanligtvis ersättas av ett digitalt uttryck och den analoga formen av handlingen kan förstöras. En analog handling som har bedömts vara av kulturhistoriskt värde är dock i sig oersättlig och väsentlig. Den måste därför förvaras och arkiveras i sin ursprungliga form efter digitaliseringen.
Handlingar med kulturhistoriskt värde kommer fortsättningsvis att arkiveras efter digitaliseringen såväl i analog som i digital form.
När analoga handlingar inte bedöms ha något kulturhistoriskt värde, kan de förstöras efter ändamålsenlig digitalisering. Förstöring är en oåterkallelig åtgärd som måste föregås av säkerställande av de digitala uttryckens beviskraft, hållbarhet och användbarhet.
Bedömningen av det kulturhistoriska värdet av den analoga bevarandeformen är en skyldighet för aktörer inom den offentliga förvaltningen och en viktig del av arkivarbetet. Vid bedömningen tas alltid hänsyn till flera aspekter som rör handlingens immateriella och materiella egenskaper:
En analog handling kan ha ett kulturhistoriskt värde genom att den till exempel är framställd på en speciell typ av papper eller att den har sigill, frimärken eller andra detaljer som är intressanta vad gäller dess material och betydelse.
Det kulturhistoriska värdet kan också basera sig på att den analoga handlingen har en särskild betydelse för en individ eller ett samhälle som en symbol (stiftelseurkund, avtal), den fungerar som ett bevisexemplar på en svunnen tid eller att den kan utnyttjas för utställningar och undervisning.
Lär dig skillnaden mellan arkivvärde och kulturhistoriskt värde
En av Riksarkivets viktigaste samhälleliga uppgifter är att säkerställa att myndighetshandlingar som hör till det nationella kulturarvet och uppgifterna i dem förvaras. Riksarkivet beslutar vilka handlingar och informationsmaterial som produceras av den offentliga förvaltningen som ska arkiveras och i vilken form (arkivlagen 831/1994, 8, 11 och 14a §).
Beslut om arkivvärde som fattas av Riksarkivet kallas för gallringsbeslut. De är bindande för de aktörer som omfattas av arkivlagen. Gallringsbesluten baserar sig på bevarandeanalys. Bevarandeanalysen omfattar bland annat en bedömning av uppgifterna för aktörer inom den offentliga förvaltningen och informationsinnehållet i de handlingar som bildas vid utförandet av dessa uppgifter.
Gallring innebär genomförande och tillämpning av bevarandeanalysen. Den innehåller
definition av bevarandeformen,
åtskiljande av handlingar som ska arkiveras och som ska förvaras en viss tid och
förstöring av handlingar som förvaras under en bestämd tidsperiod efter det att förvaringstiden har löpt ut.
Bedömningen av det kulturhistoriska värdet är en del av definitionen av bevarandeformen. Den gäller med andra ord enbart för de handlingar som redan fastställts att arkiveras utifrån ett gallringsbeslut som baserar sig på bevarandeanalys av Riksarkivet.
TABELL 1. Skillnaden mellan bedömningen av arkivvärdet och bedömningen av det kulturhistoriska värdet
Bevarandeanalys och gallringsbeslut | Bedömning av bevarandeformens kulturhistoriska värde |
---|---|
Med bevarandeanalys fastställs vilka handlingar hos den offentliga förvaltningens aktörer som ska
Arkivvärdet baserar sig på handlingarnas innehåll och kontext. Riktlinjerna och principerna för bevarandeanalys har definierats i Riksarkivets bevarande- och gallringspolicy. Riksarkivet ansvarar för bevarandeanalysen. Dess gallringsbeslut baserar sig på myndigheternas gallringsförslag, där de bedömer arkivvärdet för de handlingar som kumuleras i deras verksamhet. | Fokus i bedömningen av det kulturhistoriska värdet ligger på de analoga handlingarnas fysiska utformning och deras materiella och immateriella egenskaper. Resultatet av bedömningen avgör om de analoga handlingar som ska arkiveras eller redan har arkiverats kommer att arkiveras efter digitaliseringen:
De aktörer som omfattas av arkivlagen (831/1994) bedömer själva det kulturhistoriska värdet av analoga handlingar som de innehar. Bedömningen baserar sig på kriterier som definierats av Riksarkivet. Riksarkivet ger stöd och vägledning för bedömningen. |
Bedömningarna av arkivvärdet och det kulturhistoriska värdet kompletterar varandra, men de baserar sig på olika kriterier. Båda uppsättningarna av kriterier finns i Riksarkivets bevarande- och gallringspolicy (nuolilaatikko) och dess bilaga om bedömningen av det kulturhistoriska värdet. (nuolilaatikko ennen pistettä)
Tidigare gav Riksarkivet gallringsbeslut även om det kulturhistoriska värdet av analoga handlingar och bevarandeformen. Denna praxis frångicks i och med det allmänna beslutet (Karin kysyy: Miten linkitetään? Johtaa nyt suomenkieliseen) om bevarandeformen (KA/15927/28.02.01/2023). (Suomenkielinen lause: Tästä toimintatavasta luovuttiin säilytysmuotoa koskevan yleispäätöksen (KA/15927/28.02.01/2023)myötä. ) Det allmänna beslutet är ett gallringsbeslut som gäller för alla aktörer.
Från och med början av 2024 bedömer aktörer inom den offentliga förvaltningen självständigt det kulturhistoriska värdet av analoga handlingar och arkiveringsformen i enlighet med Riksarkivets allmänna beslut och bedömningskriterier. (nuolilaatikko)
En framställan om bevarandeformen för analoga handlingar görs till Riksarkivet endast när ersättbarheten av digitaliserade handlingar som inte uppfyller kraven i det allmänna beslutet (KA/15927/28.02.01/2023) behöver bedömas.
Dela upp bedömningen av det kulturhistoriska värdet i olika faser.
Det är bra att dela upp bedömningen av det kulturhistoriska värdet i tydliga faser. Till en början lönar det sig att planera bedömningsprocessen i sin helhet. Bedömningen gäller antingen hela arkivet eller en mer begränsad uppsättning av handlingar, det vill säga en serie- eller uppgiftshelhet eller en arkivenhet.
Det är inte möjligt att gå igenom alla handlingar var för sig, varför det är nödvändigt att ta hänsyn till helheten i det material som bedöms. Om materialet i stort sett är av enhetlig kvalitet, är det motiverat att bedöma värdet på en nivå som omspänner hela arkivet. Ibland är det nödvändigt att använda sig av urval. Sättet att genomföra bedömningen beror också på materialmängden och hur väl du i förväg känner till det material som bedöms.
Den lägsta nivån som ska bedömas är alltid en arkivenhet. Om arkivenheten innehåller handlingar som ska arkiveras, varav en del bedöms ha ett värde i analog form, arkiveras hela arkivenheten i analog form, trots eventuell digitalisering.
I bedömningen finns det skäl att använda de kategorier för det kulturhistoriska värdet och bedömningskriterier som Riksarkivet fastställt.
Planeringen av bedömningen och dess faser
Det lönar sig att börja bedömningen genom att planera hela bedömningsprocessen och dess faser. När du antecknar svaren är det möjligt att dra nytta av den färdiga blankettmallen Analoga handlingars kulturhistoriska värde och förvaring och bedömning av de uppgifter som ska dokumenteras: (ruotsinnoksesta puuttuu siis : Kult. hist. arvo ja sailytysmuoto_arviointi- ja dokumentointilomake (1).docx tämä). Kom ihåg att uppgifterna om bedömningen också måste förvaras och arkiveras.
För att uppnå det slutliga bedömningsresultatet krävs vanligtvis flera bedömningsomgångar, under vilka man går tillbaka till de föregående faserna och reflekterar kring materialets särdrag ur olika synvinklar.
Kuvan tekstit ruotsiksi: Planera – Utred – Bedöm och dokumentera – Arkivera

Det finns skäl att dela upp bedömningen av det kulturhistoriska värdet i faser. Planera först hela bedömningsprocessen. Gå sedan igenom själva materialet och gör de nödvändiga utredningarna. När du går vidare till den egentliga bedömningen, ska du i bedömningen iaktta de kategorier för kulturhistoriskt värde och bedömningskriterier vilka Riksarkivet fastställt. Dokumentera och arkivera både bedömningen och de anknutna slutsatserna.
Planera bedömningsprocessen och bestäm hur du ska gå igenom det material som bedöms.
Bedöm på vilken nivå bedömningen av förvaringsformen ska göras i förhållande till materialhelheten. Överväg bland annat om du ska kontrollera varje arkivenhet eller om du ska använda urval.
Ett exempel på hur man utnyttjar urval: 500 hyllmeter handlingar från åren 1980–2000 ska bedömas. Handlingarna utgörs huvudsakligen av beslutskoncept och inkomna handlingar med bilagor.
Ett exempel på undersökning på arkivenhetsnivå: 200 hyllmeter handlingar från åren 1920–1960 ska bedömas. Bland handlingarna finns handritade kartor, ritningar och manuellt framställda diagram.
Utred detaljer som gäller materialets innehåll och särdrag.
Utred särdrag och detaljer som anknyter till materialets innehåll.
Utnyttja olika källor, såsom årsberättelser, arbetsordningar, tidigare gallringsbeslut, litteratur, historik.
Utred om handlingarna är förknippade med upphovsrätter.
Utred om till exempel ritningar gäller skyddade byggnader eller objekt som på annat sätt är betydelsefulla.
Utred materialets skick.
Undersök på samma gång materialets övriga materiella särdrag som anknyter till exempel till det analoga förvaringsunderlaget.
Studera till exempel underlagsmaterialen för ritningar och kartor och lär dig mer om deras hållbarhet.
Bedöm materialets kulturhistoriska värde och anteckna motiveringarna.
Besvara de frågor som härletts från bedömningskriterierna för det kulturhistoriska värdet, vilka presenteras i kapitlet "Så här använder du kategorierna och bedömningskriterierna för det kulturhistoriska värdet" i denna guide.
Skriv ner de allmänna motiveringarna till dina svar. Kom ihåg att bedömningskriterierna överlappar varandra och att det inte finns ett enda och ett rätt sätt att tillämpa dessa.
Förvara och arkivera uppgifterna som dokumenterar bedömningen.
De uppgifter som dokumenterar bedömningen styrker och beskriver såväl åtgärderna vid bedömningen som slutresultatet av bedömningen.
Så här använder du kategorierna och bedömningskriterierna för det kulturhistoriska värdet
Riksarkivet har definierat två kategorier för det kulturhistoriska värdet för analoga handlingar och handlingarna placeras i dessa utifrån bedömningen. Dessa är:
Kategori 1: Handlingar som är kulturhistoriskt värdefulla i sin analoga bevarandeform
I denna kategori placeras de handlingar vars analoga bevarandeform har kulturhistoriskt värde. Handlingarna arkiveras även i analog form trots eventuell digitalisering.
Kategori 2: Handlingar som ska arkiveras i digitalt format
I denna kategori placeras de handlingar vars analoga bevarandeform inte har kulturhistoriskt eller materiellt värde. De analoga uttrycken av handlingarna kan förstöras efter digitaliseringen. Förstöring är möjlig då de digitala uttryckens kvalitet, hållbarhet och tillgänglighet har säkerställts utifrån Riksarkivets beslut, föreskrifter och anvisningar.
Kategorierna är förknippade med 10 kriterier för bedömning av det kulturhistoriska värdet (se tabell 2). Ur kriterierna har man härlett frågor som hjälper dig att klassificera handlingar i rätt kategori. Hyödynnä arviointikriteereistä johdettuja apukysymyksiä, kun käyt aineistoa läpi ja teet arviointia:
Vastaa kysymykseen “Kyllä”, “Ei” tai “Ei tietoa”.
Palaa tarvittaessa pohtimaan kysymystä uudestaan.
Ruotsinnoksessa edellisen tekstikappaleen viimeinen virke laitettu pampulaksi (vrt. ylä/alapuoli).
Använd de stödfrågor som härletts ur bedömningskriterierna när du går igenom materialet och gör bedömningen.
Svara "Ja", "Nej" eller "Vet ej" på frågan.
Om det behövs, gå tillbaka för att begrunda frågan på nytt.
För att kunna placeras i kategori 1 måste handlingar med kulturhistoriskt värde i den analoga bevarandeformen uppfylla följande kriterier:
Kriterium 1: Skick
och minst ett av de andra kriterierna.
I annat fall hör handlingen till kategori 2 Handlingar som ska arkiveras i digitalt format.
TABELL 2. Kriterierna för kategori 1 för kulturhistoriskt värde i den analoga bevarandeformen
KRITERIUM OCH STÖDFRÅGA | YTTERLIGARE INFORMATION | EXEMPEL |
---|---|---|
Kriterium 1: Skick Är handlingarnas skick sådant att de kan arkiveras eller konserveras för arkivering i analog form? Skicket är ett obligatoriskt kriterium.
| Handlingen är till exempel inte möglig i betydande omfattning eller på annat sätt skadad, så att den är oanvändbar/icke arkiveringsduglig. Handlingen är inte av ett självförstörande material, såsom cellulosanitratfilm (t.ex. tidiga fotografinegativ), cellulosaacetatfilm (bl.a. röntgenfilmer), instabil plast (t.ex. PVC-baserat kopieringsmaterial). Till exempel kartor och ritningar som har tillverkats med speciella kopieringsmetoder, bläck som bleknar eller AV-material (oläslighet, beroende av utrustning) medför utmaningar i fråga om arkivering i analog form. | ![]() Cellulosabaserade filmmaterial är vanligtvis självdestruktiva. ![]() Mögelskador på bandet. Kan eventuellt ännu konserveras. |
Kriterium 2: Ålder Är handlingarna äldre än från 1921? | Handlingen har upprättats före 1.1.1921. Tidsavgränsningen bygger på målet om att mångsidigt arkivera olika typer av pappersmaterial och annat material från arkiveringens historia. Ålderskriteriet är inte obligatoriskt. Handlingar från 1921 eller senare kan arkiveras i analog form trots digitalisering, om ett annat kriterium som gäller det kulturhistoriska värdet uppfylls. | |
Kriterium 3: Analogt lagringsformat Har handlingarna ett unikt, speciellt lagringsformat? | Med lagringsformat avses det underlag på vilket uppgifterna på handlingen har sparats. Underlaget kan vara till exempel historiskt papper, pergament, glasnegativ, en speciell teknik för inbindning, kort i ett kartotek eller A4-kontorspapper. | Lagringsformatet kan till exempel
|
Kriterium 4: Materiella tilläggsegenskaper Har handlingarna unika, speciella materiella tilläggsegenskaper? | Handlingen kan ha materiella tilläggsegenskaper som avsiktligen har lagts till i handlingen i enlighet med det ursprungliga syftet eller som har blivit en del av handlingen med tiden, till följd av användningen. Endast betydande tilläggsegenskaper motiverar analog arkivering. Till exempel ett frimärke ger inte nödvändigtvis en handling mervärde. Museerna förvarar på omfattande sätt materiellt kulturarv, vilket innebär att det inte är motiverat för Riksarkivet att arkivera motsvarande material. |
|
Kriterium 5. Information som materialet innehåller Innehåller handlingsmaterialet unik, speciell information som det digitala uttrycket inte kan förmedla? | Materialet på handlingen kan innehålla unik, specifik information. Det kan vara en utmaning att tillämpa detta kriterium.
|
|
Kriterium 6: Konstnärlighet och estetik Finns det unika, speciella konstnärliga och/eller estetiska inslag i handlingarna? | Handlingen innehåller unika, speciella konstnärliga och/eller estetiska inslag, till exempel fotografier, arkitekturritningar, teckningar eller motsvarande som uttrycker mänskligt kunnande och som förmedlar exempelvis kulturella normer och ideal. Verk som har överskridit verkströskeln har ett kulturhistoriskt värde vad gäller bevarandeformen. | ![]() Rudolf Koivus teckningar har ett särskilt konstnärligt och estetiskt värde. WSOY:s illustrationsarkiv. RUDOLF KOIVU. 87. Andra bilder. Riksarkivet. Hämtad 5.4.2024. |
Kriterium 7: Ekonomiskt värde Är handlingarna ekonomiskt värdefulla eller innehåller handlingarna delar med stort ekonomiskt värde? | En handling kan i sin helhet vara ekonomiskt värdefull eller så kan den innehålla delar med stort ekonomiskt värde. | Det ekonomiska värdet kan vara stort till exempel i fråga om frimärken, sigill, verk som överskrider verkströskeln eller handlingar som producerats eller ägs av betydande personer. |
Kriterium 8: Sällsynthet, unicitet Är handlingarna sällsynta, unika i relation till tid, plats, aktör eller tema? | Handlingen är av en sällsynt typ, unik i förhållande till tid, plats, aktör eller tema. Den kan till exempel vara
| ![]() Kuningas Birgerin suojeluskirje (ruotsinnoksessa ei linkkiä) Kung Birger Magnussons skyddsbrev för kvinnorna i Karelen från 1316 är Finlands äldsta handling och unik av den anledningen. |
Kriterium 9: Representativitet, tillgänglighet, användbarhet Är handlingarna representativa i relation till tid, plats, aktör eller tema? Kan handlingarna användas inom till exempel utställnings- eller undervisningsverksamhet? | Handlingen kan vara av en typ som är representativ i förhållande till tid, plats, aktör, tema. I detta fall kan den användas till exempel i utställningar och undervisning för att vittna bland annat om en företeelse, en händelse eller ett personligt historiskt perspektiv. Vid bedömningen av om kriteriet är uppfyllt måste man överväga om originalexemplaret tillför mervärde jämfört med till exempel en utskrift av det digitala uttrycket. | ![]() Fasadritningen av Viborgs landsarkiv från 1932 är representativ och har möjligen affektionsvärde. Byggnadsstyrelsens ritningar II (samling). Ib KULTURBYGGNADER. Ibb Bibliotek och arkiv. RakH II Ibb. 8:/- - 1-10. [Viborg, Landsarkivet (=pågående grek.-kat. kyrka): grundar; snitt; fasader; ekonomibyggnad]. (--). Fil 7. Riksarkivet. Hämtad 14.5.2024. |
Kriterium 10. Affektionsvärde Har handlingarna ett affektionsvärde, ett immateriellt värde? | Handlingen bär på och förmedlar särskilda känslor som möjliggör upplevelse- och erfarenhetsrikedom. För att tillämpa kriteriet krävs särskild kunskap om och förståelse för handlingens innebörd. Kriteriet kan uppfyllas i till exempel följande fall:
| ![]() ![]() Suomen itsenäisyysjulistuksella (ruotsinnoksesta puuttuu linkki) Finlands självständighetsförklaring har utan tvekan ett stort affektionsvärde, även om handlingens materiella egenskaper är ganska ordinära. Arkivet vid registratorskontorets ekonomiska avdelning. D LIGGARE. Da Beslutsliggare. Da:289 Tillägg i beslutsliggare, 1.4.-31.12.1917 (1917-1917). Fil 2. Riksarkivet. Hämtad 26.4.2024. |
Dokumentera och arkivera uppgifterna om bedömningen
De uppgifter som produceras från bedömningen är avsedda för arkivering (varaktig förvaring). I Riksarkivets allmänna beslut 8.12.2023 (KA/15927/28.02.01/2023). (nuolilaatikko, linkki johtaa suomenkieliseen päätöskohtaan) Genom att dokumentera bedömningen visar du varför de analoga handlingarna har eller inte har tilldelats ett kulturhistoriskt värde.
De uppgifter som dokumenterar bedömningen styrker bedömarens förfarande. De beskriver såväl de åtgärder som vidtagits vid bedömningen som slutresultatet av bedömningen. För dokumentationen lönar det sig att använda den bedömningsblankett som utarbetats av Riksarkivet:
Ladda ner Word-blanketten: (käännöksestä puuttuu siis Kult. hist. arvo ja sailytysmuoto_arviointi- ja dokumentointilomake (1).docx tämä lomake)
Åtminstone följande uppgifter ska dokumenteras:
Den ansvariga instans som gjort bedömningen
Tidpunkten för bedömningen (datum)
Det bedömda materialets
Arkivbildare
Titel och eventuell identifierare
Det arkiv eller den helhet av informationsmaterial där materialet ingår (serie- eller uppgiftshelhet eller arkivenhet)
Gränsår
Mängd (hm/st.)
Specifikation över uppfyllandet av kriterierna för det kulturhistoriska värdet
Slutsatsen om i vilken kategori handlingarna placeras som ett slutresultat av bedömningen
Tilläggsuppgifter, om sådana har producerats i samband med bedömningen.
Spara bedömningsuppgifterna till exempel i ett ärendehanteringssystem eller annat informationssystem där de lätt kan arkiveras.

Öva på bedömningen i praktiken: Centralkartoteket för hälsovårdspersonalen
Öva på bedömningen av det kulturhistoriska värdet med hjälp av exempelmaterialet. Bekanta dig först med materialet och bakgrundsinformationen. Tänk sedan på svar på frågorna nedan och gör din egen bedömning med hjälp av bedömningsblanketten. Kontrollera till slut hur din bedömning gick.
FRÅGOR:
Kan man tillämpa Riksarkivets allmänna beslut om bevarandeformen från år 2023 KA/15927/28.02.01/2023 (nuolilaatikko)linkki suomenkieliseen päätöskohtaan)på exempelmaterialet?
Kontrollerar du innehållet i varje arkivenhet under utredningsfasen eller kan du använda dig av urval?
Vad är resultatet av bedömningen av materialets kulturhistoriska värde?
Exempelmaterial
Det material som bedöms utgörs av centralkartoteket över hälsovårdspersonalen och en liten mängd band i anknytning till registret.

Exempelmaterialet består av ett kartotek och band.
Du vet detta när du påbörjar bedömningen:
Materialet är i analog form.
Materialet innehas av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira.
Materialet har sammanställts av Medicinalstyrelsen.
Materialet föregår det nu använda Centralregistret för yrkesutbildade personer inom häls- och sjukvården Terhikki.
Valvira upprätthåller ett centralregister över yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården för att kunna sköta sina tillsynsuppgifter. Centralregistret kan användas för att granska de yrkesutbildade personernas yrkeskvalifikationer.
Registret och dess föregångare har förts oavbrutet sedan 1879.
Registret fördes som ett kartotek i papp fram till 1994.
Registeruppgifterna föregicks av registeruppgifter i band.
Uppgifterna ska i sin helhet genom ett gallringsbeslut från Riksarkivet förvaras varaktigt, det vill säga arkiveras.
Materialet kommer att digitaliseras och överföras till Riksarkivet.
Gör bedömningen: Kontrollera hur din bedömning gick. |
Kom ihåg att det inte finns ett enda rätt sätt att tillämpa bedömningskriterierna.

🔗 Fördjupa dina kunskaper
Samhället och samtidigt också arkivfältet har digitaliserats kraftigt i synnerhet under 2000-talet. De handlingar som skapats och skapas som ett resultat av utförandet av den offentliga förvaltningens lagstadgade uppgifter förvaras varaktigt, det vill säga arkiveras huvudsakligen endast i digital form.
Digitaliseringen har också påskyndats av principbeslut, strategiska ändringar och den reviderade lagstiftningen, till exempel ändringarna i arkivlagen (1994/831). Statsrådets principbeslut om digitalisering och arkivering av material i handlingsform enbart elektroniskt utfärdades 21.6.2017. År 2017 trädde en ändring av arkivlagen i kraft:
“Riksarkivet bestämmer om förstöring av originalexemplaren av handlingar som Riksarkivet har bestämt att ska förvaras varaktigt och som överförts till elektronisk form. Originalexemplaret av en handling får förstöras om detta kan ske utan att förvaringen av, integriteten för eller konstaterandet av autenticiteten av handlingen eller av uppgifterna i den äventyras och utan att handlingens kulturhistoriska värde eller juridiska beviskraft minskar.”
Arkivlagen (16.12.2016/1146) 14 a §)
I Riksarkivets strategi 2025 är digitaliseringen starkt förankrad för att säkerställa förvaringen och tillgängligheten av det dokumentära kulturarvet. Dokumentinformation som ursprungligen är i digital form arkiveras uteslutande i digital form. Digital dokumentinformation skrivs inte ut i analog form för arkivering. Man försöker digitalisera och arkivera i digital form också de analoga handlingar som fortfarande bildas. Undantaget utgörs av endast få material, vars analoga form har ett kulturhistoriskt värde.
Också lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (9.8.2019/906), som trädde i kraft 2019, innehåller krav på digitalisering och konvertering av material till elektronisk form om handlingen enligt lag eller med stöd av lag ska förvaras varaktigt eller arkiveras.
Digitalisering som en del av digitaliseringsutvecklingen
Digitalisering innebär att informationsmaterial i analog form omvandlas till digital form. Ofta föreställer man sig att analogt material är pappershandlingar, men det kan också handla om vilket icke-digitala material som helst.
Digitaliserade handlingar och handlingar som ursprungligen skapades i digital form har ur finländskt lagstiftningsperspektiv samma beviskraft som handlingar i analog form. Det centrala är att arkivera handlingens informationsinnehåll och kontext, det vill säga sambanden mellan hantering och ärenden.
Vid digitaliseringen av handlingar måste de krav och riktlinjer som gäller för digitalisering iakttas. Digitaliseringen av handlingar som är avsedda för arkivering (varaktig förvaring) styrs av Riksarkivets aktuella specifikationer för digitalisering. En digital handling som har producerats genom digitalisering av en analog handling enligt Riksarkivets kravspecifikationer och har samma innehåll som den analoga handlingen utgör den aktuella handlingen. Den är därför inte en kopia av originalhandlingen, utan ett uttryck av samma handling.
Kom ihåg att när det ursprungliga analoga uttrycket förstörs efter digitaliseringen, finns all information om handlingar och dess informationsinnehåll enbart i samband med det digitala uttrycket och anknutna metadata. Förstöring är en oåterkallelig åtgärd. Efter konverteringen till digital form får de analoga ursprungliga uttrycken förstöras endast om detta inte äventyrar dokumentinformationens:
förvaring,
integritet och autenticitet,
kulturhistoriska värde eller
rättsliga beviskraft.
Se även: Riksarkivets specifikationer för digitalisering på Riksarkivets webbplats (nuolilaatikko)
Bakgrund till bedömningen av det kulturhistoriska värdet
Även om målet är digital arkivering kan de analoga handlingar som ska arkiveras eller redan är arkiverade tillskrivas ett värde som gäller deras fysiska form och deras immateriella eller materiella egenskaper, vilket gör dem oersättliga som sådana och väsentliga för den historiska och kulturella inblicken. Det är därför de måste förvaras och arkiveras också i sin ursprungliga form.
På det internationella planet har bland annat den engelska termen intrinsic value, som definierats på lite olika sätt i olika källor, använts för detta värde. I specifikationerna betonas ibland behovet av att förvara den analoga bevarandeformen för att säkerställa handlingens beviskraft. Finska Riksarkivet definierar detta värde i ett bredare perspektiv som ett kulturhistoriskt värde. Med kulturhistoriskt värde avses att ett analogt uttryck kan ha ett antal olika egenskaper och värden, till exempel bevis- och informationsvärde.
Kansallisarkisto antoi vuoden 2023 loppuun mennessä yhteensä 86 seulontapäätöstä analogisten asiakirjojen kulttuurihistoriallisesta arvosta ja säilytysmuodosta. Vuoden 2024 alusta lähtien julkishallinnon toimijat arvioivat itse analogisten asiakirjojen kulttuurihistoriallisen arvon ja arkistotavan muodon Kansallisarkiston antamia päätöksiä, määräyksiä ja ohjeita noudattaen.
Kansallisarkistolle tehdään esitys analogisten asiakirjojen säilytysmuodosta vain silloin, kun on arvioitava niiden digitoitujen asiakirjojen korvaavuutta, jotka eivät täytä yleispäätöksessä (KA/15927/28.02.01/2023) esitettyjä vaatimuksia.
❔ Usein kysyttyjä kysymyksiä
📑 Muistilista
✔️ Analogisen asiakirjan kulttuurihistoriallinen arvo muodostuu asiakirjan aineettomista tai aineellisista ominaisuuksista. Niiden vuoksi asiakirjat ovat sellaisenaan korvaamattomia.
✔️ Asiakirjat, joilla on kulttuurihistoriallista arvoa, arkistoidaan digitoinnin jälkeen sekä analogisessa että digitaalisessa muodossa.
✔️ Jos asiakirjoilla ei ole kulttuurihistoriallista arvoa, asiakirjojen analogiset ilmentymät on mahdollista hävittää digitoinnin jälkeen. Ennen hävittämistä digitaalisten ilmentymien laatu, todistusvoimaisuus, säilyvyys ja saatavuus pitää varmistaa. Varmistamisessa pitää huomioida Kansallisarkiston ajantasaiset päätökset, määräykset ja ohjeet.
✔️ Arkistolain (831/1994) piirissä olevat toimijat arvioivat hallussaan olevien analogisten asiakirjojen kulttuurihistoriallista arvoa itse.
✔️ Kulttuurihistoriallisen arvon arviointi koskee vain jo arkistoitavaksi määrättyjä asiakirjoja eli asiakirjoja, joilla on Kansallisarkiston antama seulontapäätös. Tutustu arvonmäärityksen periaatteisiin ja Kansallisarkiston seulontapäätöksiin.
✔️ Kansallisarkisto on määritellyt kulttuurihistoriallisen arvon arviointia varten kriteerit ja tarjoaa arviointiin tukea ja opastusta. Käytä Kansallisarkiston arviointikriteereitä omassa arvioinnissasi. Sekä arkistollisen arvon että kulttuurihistoriallisen arvon arvioinnin kriteeristöt löytyvät Kansallisarkiston verkkosivuilta löytyvästä arvonmääritys- ja seulontapolitiikka -asiakirjastaja sen liitteestä, joka käsittelee kulttuurihistoriallisen arvon arviointia
✔️ Alin arvioitava taso on arkistoyksikkö. Jos arkistoyksikköön kuuluu arkistoitavia asiakirjoja, joista osalla arvioidaan olevan arvoa myös analogisessa muodossa, arkistoidaan koko arkistoyksikkö analogisena mahdollisesta digitoinnista huolimatta.
✔️ Jaa kulttuurihistoriallisen arvon arviointi vaiheisiin. Yleensä arviointitulos vaatii useampia arviointikierroksia.
Suunnittele ensin koko arviointiprosessi.
Tee sen jälkeen tarvittavat yleiset ja aineistokohtaiset selvitykset.
Suorita ja dokumentoi arviointi sekä sen lopputulokset.
✔️ Arvioinnista tuotettavat tiedot on määrätty arkistoitaviksi (pysyvästi säilytettäviksi) Kansallisarkiston antamassa yleispäätöksessä 8.12.2023 (KA/15927/28.02.01/2023). Arviointitietojen dokumentoinnilla osoitat, miksi analogisille asiakirjoille on tai ei ole annettu kulttuurihistoriallista arvoa.
✔️ Tallenna arviointitiedot niin, että niiden arkistointi käy helposti. Arvioinnin dokumentoinnissa voit hyödyntää Kansallisarkiston arviointilomaketta
Lataa arviointilomake: Kult. hist. arvo ja sailytysmuoto_arviointi- ja dokumentointilomake (1).docx
Oppaan sanasto
KÄSITE | MÄÄRITELMÄ |
---|---|
Alkujaan digitaalinen asiakirja | Syntyjään digitaalinen asiakirja eli asiakirja, joka on alun perin valmistettu digitaaliseen muotoon.
Lue lisää: Finto, KOKO-ontologia: alkujaan digitaalinen |
Analoginen asiakirja | Paperisessa tai muussa käsin kosketeltavassa muodossa laadittu, säilytetty ja käytettävä asiakirja. |
Analogisen säilytysmuodon/ilmentymän kulttuurihistoriallinen arvo | Arkistoitavan tai arkistoidun analogisen asiakirjan arvo, jonka vuoksi asiakirja on sellaisenaan korvaamaton ja olennainen historiallisen ja kulttuurisen ymmärryksen näkökulmista. Tällainen asiakirja säilytetään ja arkistoidaan digitoinnista huolimatta myös analogisessa muodossaan myös digitoinnin jälkeen. |
Arkistoyksikkö | Arkistoyksikkö on sarjaa pienempi arkiston (asiakirjakokonaisuuden) osa. Arkistoyksikkö voi olla esimerkiksi yksittäinen asiaryhmä, yksittäinen akti tai yksittäinen asiakirja. Arkistoyksikkö on sijoitettu yhteen tai useampaan säilytysyksikköön. |
Arvonmääritys | Asiakirjan elinkaarihallinnan prosessi, jossa määritellään, mitkä asiakirjat arkistoidaan eli säilytetään pysyvästi ja mitä asiakirjoja säilytetään määräajan. |
Digitaalinen asiakirja | Digitaalinen asiakirja voi olla alkujaan digitaalinen tai digitaaliseen muotoon muunnettu eli digitoitu asiakirja. |
Digitointi | Analogisessa muodossa säilytettävien tai arkistoitujen asiakirjojen digitaaliseen muotoon muuttaminen. |
Digitoitu asiakirja | Analogisesta asiakirjasta digitointiprosessilla tuotettu digitaalinen ilmentymä, joka voi koostua n-määrästä tiedostoja. |
Hävittäminen/tuhoaminen | Määräajan säilytettävän asiakirjan fyysinen (ml. tekninen) hävittäminen. Arkistoitavan asiakirjan analogisen ilmentymän hävittäminen. |
Ilmentymä | Asiakirjan analoginen tai digitaalinen olomuoto.
|
Seulontapäätös | Kansallisarkiston määrää seulontapäätöksissä, mitkä julkisen hallinnon tuottamat asiakirjatiedot arkistoidaan. Seulontapäätökset ovat viranomaisia sitovia. |
Säilytysmuoto | Säilytysmuoto tarkoittaa asiakirjan digitaalista ja/tai analogista muotoa. Asiakirjalla voi olla elinkaarensa aikana useita säilytysmuotoja. Ne eivät ole asiakirjan kopioita, vaan saman asiakirjan eri ilmentymiä. |